Det drogförebyggande arbetet i Öckerö kommun (Alla Överens/Öckerömetoden)

Bakgrund Öckerö kommun

Öckerö kommun är Sveriges enda skärgårdskommun utan fast landförbindelse. Kommunen har ca 12 500 invånare vilket innebär ca 150–200 barn per årskull. Det finns två 7–9-skolor och ett specialiserat gymnasium med riksintag.

En välmående idyll med fantastisk natur, låg arbetslöshet, hög medelinkomst, rikt föreningsliv mm. Kommunen har under lång tid präglats av fisket och även om hälften av kommunens yrkesarbetande pendlar med bilfärjan in till fastlandet sätter fortfarande havet sin prägel på mycket. Ända sedan sillperioderna under 1700-talet har spritkonsumtionen varit stor, Nykterhetsrörelsen och senare frikyrkorörelsen innebar ett lyft i fråga om nykterhet, men en stor grupp högkonsumerande män har hela tiden funnits.

Precis som i övriga Sverige exploderade ungdomsfylleriet under mellanölstiden på 1960–70-talet men då man med olika insatser framgångsrikt lyckades begränsa detta i övriga Sverige fortsatte ungdomsdrickandet med oförminskad styrka i Öckerö kommun.

Under 1990-talet var det inte ovanligt med ungdomsdanser arrangerade av idrottsföreningar med 200–300 berusade minderåriga per tillfälle. Under slutet av 1990-talet drogs en rad olika drogförebyggande satsningar igång, men framgången var begränsad.

1999 visade CANs/Västra Götalands Folkhälsokommittés drogvaneundersökning att ungdomarna i åk 9 i Öckerö kommun drack mer än i någon av de andra 48 kommunerna i Västra Götalandsregionen.

Det drogförebyggande arbetet i Öckerö kommun

2002 anställde Öckerö kommun en samordnare för det drogförebyggande arbetet. Idén hämtades från Sven Andreassons tankar i hans bok Den svenska supen i det nya Europa: ”I inledningsskedet rekryteras en preventionssamordnare, som sedan blir motorn i processen. Genom att en samordnare tillsätts blir preventionsarbetet mer strukturerat och mer uthålligt.” [2]

Redan från början hämtade Öckerö också inspiration från Bodens drogförebyggare Urban Nyströms tankar om att ungdomsfylleriet inte är ett ungdomsproblem utan ett vuxenproblem, och om alla vuxna i en kommun blir överens om att ingen ska dricka innan man är 18 år är ungdomsfylleriet i princip redan utrotat.

Arbetet började med att forma en politisk styrgrupp bestående av kommunstyrelsens och socialnämndens ordförande. Denna grupp som senare utökats har hela tiden varit den strategiska basen för det drogförebyggande arbetet.

From våren 2003 har Öckerö kommun genomfört årliga drogvaneundersökningar bland alla elever i årskurs 7–9. Syftet är att kartlägga drogsituationen, använda materialet för att underbygga kommunikation samt att utvärdera och optimera vårt drogförebyggande arbete.

För att försöka få alla vuxna att bli överens anordnades en mängd föräldraföreläsningar med olika ämnen i anslutning till ungdomar och droger. Ett annat viktigt spår var att försöka få idrottsföreningarnas ungdomsverksamhet alkoholfri, dels med policyarbete, dels genom föreningsledarutbildning. Idrottsföreningarnas ungdomsdanser hade med polisens hjälp stoppats redan 1998.

Efter en tid började man med inspiration från bl a ÖPP satsa på återkommande medverkan vid skolornas ordinarie föräldramöten, till att börja med på högstadiet och efterhand uppåt och nedåt i åldrarna så att man idag börjar på förskolan och fortsätter ända upp i gymnasiet. Programmet varieras beroende på åldersgrupp.

I de lägre åldrarna avhandlas den livsviktiga anknytningen,[1] gränssättning mm. I årskurs 5–9 handlar det om tobak och alkohol på olika sätt – kopplingen mellan olika droger, sambandet mellan tidig alkoholdebut och alkoholproblem i vuxen ålder, vikten av att ta vara på eventuella negativa signaler från omgivningen. Presentationen syftar dels till att informera om vilka risker man utsätter sitt barn för om man inte förhindrar att barnet dricker alkohol, dels att ge redskap för hur man kan förhindra debuten / stoppa fortsatt drickande. Råden handlar om att vara tydlig, inte bjuda / köpa ut alkohol, lära känna barnens kompisar och deras föräldrar, gärna tala om var man står i alkoholfrågan och kanske göra gemensamma överenskommelser vad gäller alkohol mm. Vidare att ta reda på var barnen är, vem de är med och vad de sysslar med om de inte är hemma på helgkvällar. Att vara vaken när barnen kommer hem på kvällen, hålla koll på sin egen alkohol och en mängd andra tips. I årskurs 8 och uppåt talar vi mer om narkotika och då framför allt cannabis, men även här fokuseras mest på alkohol.

Vid varje presentation ges information om den senaste drogvaneundersökningens resultat anpassat efter målgrupp. Åttornas föräldrar får i första hand information om åttornas vanor vad gäller tobak, alkohol och narkotika osv.

Samordnaren antecknar efter varje klassbesök vad som hänt och sagts på föräldramötet i fråga, för att vid nästa besök kunna följa upp och ”fylla på” utifrån det då rådande drogläget.

Eftersom Öckerö är en liten kommun med endast ett 50-tal klasser totalt från förskoleklass till årskurs nio, kan drogförebyggaren genomföra alla klassbesök själv. Presentationen anpassas i möjligaste mån efter den tid skolan vill avvara vid varje tillfälle. Presentationerna kan vara mellan 5 och 90 minuter långa.

Avsikten från drogförebyggarens sida har varit att komma in i varje klass föräldramöten på högstadiet varje termin, men det har inte kunnat lösas från skolans sida. Alla klasser har inte föräldramöten varje termin. I genomsnitt har presentationerna genomförts 3–4 gånger per klass under högstadietiden, varav en del tillfällen i storgrupp (hela årskursen).

Öckerö kommuns vision är att få ALLA överens och därför använder vi även massmedia flitigt. Via artiklar, insändare, krönikor mm försöker vi nå alla vuxna som bor eller verkar i kommunen. På senare tid har t ex drogförebyggaren börjat medverka på pensionärsträffar och liknande eftersom även de äldre behöver motiveras, dels för att inte bjuda barnbarn på alkohol, dels för att stödja sina barn som nu kanske är tonårsföräldrar.

Om man tänker att medverkan på föräldramöten/föreningsträffar och massmediekontakter handlar om att med ”den breda penseln” försöka få alla överens, så är Kronobergsmodellen/
fältarbete/vuxenvandrare en metod att på individnivå göra föräldrar uppmärksamma på sina barns belägenhet vad gäller ungdomsfylleri. De bäst lämpade att utföra detta arbete är förmodligen polisen, men då Öckerö vanligtvis inte har polisbemanning på helgerna har kommunala fältare och ideella vuxenvandrare varit alternativet. Oavsett aktör är huvudsyftet att informera föräldrarna så att deras barn fortsättningsvis inte utsätts för riskerna i samband med alkoholdrickande.

Vid varje föreläsning och föräldramöte erbjuds alla föräldrar som vill att prenumerera på Drogförebyggarens Nyhetsbrev. Detta är ett enkelt epostutskick som drogförebyggaren ungefär var tredje vecka mailar ut till alla intresserade föräldrar. Nyhetsbrevet innehåller information om nuläget i kommunen vad gäller ungdomar och droger, tips på föreläsningar, böcker, TV-program och internetsidor. Aktuella forskningsrön och lite föräldracoachning: ”Du är den bästa förälder ditt barn kan få!” För närvarande (dec 2013) prenumererar ca 1 900 personer på Nyhetsbrevet.

Hur få alla överens?

I Öckerö kommun rådde tidigare en mycket tillåtande syn på ungdomars alkoholdrickande, framför allt bland männen. På föräldramöten och i andra sammanhang framförde pappor ofta sina egna alkoholerfarenheter i ungdomen och menade att det ändå gått bra och att detta med ungas alkoholdrickande inte var något att prata om.

För att i någon mån bemöta detta brukar vi anföra kopplingen alkohol-narkotika: ”De som inte dricker alkohol börjar sällan med narkotika”.

Vi har också haft stor hjälp av läkaren Krystyna Malms tankar om det biologiska kapitalet, som handlar om att ju tidigare man debuterar och ju mer man dricker i ungdomen desto mindre alkoholkapital har man kvar när man är vuxen, vilket gör att man då löper större risk att bli alkoholberoende.

Vi har lagt ganska stor kraft på att just motivera vuxengruppen att ta ungdomsdrickandet på allvar. Den naturliga frågan från föräldrar och andra blir då: ”Hur ska man då göra för att de unga inte ska börja dricka?” Då finns det en mottaglighet för våra råd.

Samordnarens roll.

Som redan nämnts är samordnaren navet i det drogförebyggande arbetet. Till skillnad från andra modeller/metoder är Alla Överens inte manualbaserat utan samordnaren förväntas se till att all verksamhet optimeras för att tjäna huvudsyftet: att snarast möjligt utrota ungdomsfylleriet.

Av detta följer också att samordnarens arbetsuppgifter varierar från kommun till kommun. I en kommun är dåligt fungerande alkoholtillsyn ett stort problem, medan det i en annan kommun är idrottsrörelsen som lär barnen att dricka alkohol. För att kunna axla det ansvaret krävs kunskap, erfarenhet, kontinuitet, trovärdighet, kommunikationsförmåga mm. Dessutom krävs att samordnaren fått ett tydligt mandat för att kunna göra sitt jobb.

I enskilda delar kan det naturligtvis finnas manualer, men att få hela kommunen att dra åt samma håll kräver mer än så. Idag fokuseras mer på program, rutiner och policyer än på personlig lämplighet. Naturligtvis är det viktigt med strukturer och att man använder adekvat forskning och beprövad erfarenhet – men Öckerös erfarenhet är att ”rätt person på rätt plats” är mer avgörande för ett tillfredsställande resultat.

[1] Neufeld, Gordon; Våga ta plats i ditt barns liv - så stärker du relationen till ditt barn och undviker att barnets jämnåriga övertar din roll, Brainbook 2009, Jönköping